Äntligen

Till Sven min fd make, och sen kamrat
Äntligen
har du fått ro.
Du som nog aldrig haft någon livslust.
Du som valde droger framför vardagslivet.
Du som var en intelligent, snäll och ärlig person.
Du som funnits med i mitt liv över 30 år. Du som älskade dina barn.
Du som bjudit mig både på sorgliga, svåra och glada stunder.
Dig som man kunde prata med om allt mellan himmel och jord.
Du som inte tog till vara på dina fysiska och själsliga förmågor. Orkade inte? Ville inte? Tyckte det var meningslöst? Bara du som kan ge svar.
Minnesbilderna vandrar genom mitt huvud både dagar och nätter.
Känner en lättnad för att du nu är fri från jordelivet - som du önskade.
Du lämnar efter dig ett tomrum, saknar dig.
Ser dig sittande i himlen frisk och glad tillsammans med dina föräldrar, med min mamma, moster Ingar och många fler som du tyckt om. Du sitter där med din kopp te och mår gott.