sängen

Min säng
är jag kär i. Den utövar en magnetisk dragningskraft på mig. På vardagarna när jag kliver in genom ytterdörren och fått av mig skorna säger min hjärna till mig "Gå och sov middag en stund." Det krävs hård självdisciplin för att inte lyda hjärnan eftersom jag vet att då går hela kvällen åt till sömn. Om/när jag lyckas motstå denna frestelse är det härligt när det blir läggdags och jag får krypa ner mellan lakanen, lägga huvet på kudden och somna in. Bäst är fredagskvällar när jag är trött efter veckans slit och veta att jag får vara tillsammans med min käre säng så länge jag önskar. Ingen väckarklocka som avbryter sällskapet med min kärlek. Dessutom kan jag under dagen ta en tupplur i den bästa mööbel jag har.
Nu ska jag gå till min kärlek
Sov gott alla

Sängen som en fristående möbel förekom redan 2000 f.Kr. i Egypten och Främre Orienten. Under antiken var den vanliga sängen en träram med fyra ben med vävda gördlar eller remmar emellan för att lägga madrassen på.

I Norden fann man i vikingaskeppen Oseberga och Gokstad fristående sängar med rikt utsirade sängstolpar, men klassades som högreståndsföremål.

Dragsängen som senare introducerades var specifik svensk formgivning och hade spridit sig till allmogen under 1700-talet.
En säng är fristående eller väggfast sovmöbel, avsedd för oftast en eller två personer att sova eller vila i. Den är vanligen försedd med madrass och sängkläder.



Sängens utseende och funktion kan anpassas till olika krav och till modets växlingar. För att kunna möjliggöra en god sömn kan madrassen ha hårdhetsgrad efter önskemål och sängkläderna kan anpassas till varierande klimatförhållanden och inredningsstil.